Att kunna sig själv i spegeln
Det finns en del saker jag tänker på när det gäller musik. Varför håller man på med det? För att bli känd? Tjena pengar? Eller vad? För mig är det så här = Kärlek & passion. Det är de som är driv kraften bakom allt. Och! Att kunna vara stolt över det man gör. Kunna hissa upp DENIED flaggan och säga "Här är vi, detta är våran grej!" och vi tar inga fångar! Spelar vår musik, har våran stil. Skiter fullständigt om någon gillar det eller inte. Sedan så finns det många andra som "går" den andra vägen. Man startar cover band, låter någon annan skriva musiken. Det har jag aldrig förstått och kommer aldrig att göra. Men framför allt, kommer aldrig att ge min respekt till sådana s.k band. De är inga band. Band är de som kör sin grej, skriver sina egna låtar. Finns inget värre än att höra folk som säger "Åhh, det är ett jätte bra band som spelar på Lördag, de lirar, ska vi säga Iron Maiden låtar, på Pub Anchor". Va då, va fan är bra med dem?! De har ju för fan "snott" någon annans konstverk och ev gjort sig kända på det! Håller fan nästan en pundar jävel högre en cover råttorna. Kan säga att det är jävligt många ORGINAL band som inte får chansen att visa upp sina grejor för en ny publik därför bl.a. krogägarna vill ha cover band därför att det drar folk / pengar. Hur fan ska vi då få fram ett nytt Iron Maiden, Judas Prist m.m. om ingen får chansen? Ska vi höra Maiden´s 666 The Number Of The Beast tills vi dör? Blir jävligt trött och sne bara jag tänker på det. Sparka ut tjuvarn (cover råttor) från rockscenerna, ge nya hungriga band möjlighet att få fram nya klassiska verk till världen. I Denied har vi sagt så här: Vi lirar inga COVERS oavsett vad. Det är de jag kallar att kunna se sig själv i spegeln.
