Andy Roxx

Har precis fått veta att ett av mina absoluta favorit band igenom alla tider, nämligen tyska Running Wild ska lägga ner efter 30 år i rockens tjänst. Sedan jag hörde RW första gången i början av 80 talet har jag dyrkat & älskat dem. Känns nästan lite sorgligt att det nu ska vara över. Men det är väl så, allt har sin tid här i livet. Det finns så mycket att säga om detta band. Först o främst ska det sägas att det faktiskt är nästan en man som är bandet själv. Nämligen kungen av riff, melodier. Hans namn är Rolf Kasparek. Finns ingen i hela världen som har skrivit lika många bra hårdrockslåtar som han har gjort. Skulle jag skriva upp dem alla här på bloggen så skulle ni få läsa resten av dagen. En gång i tid var jag extremt nära att tattuera in RW loggan på armen. Har för mig att motivet var färdigt och allt men på något sätt så blev det inte av. Får kanske ta o göra det nu istället för att hylla en legend som för alltid kommer att leva kvar i mitt hjärta.

Har idag lagt upp en hel del nya bilder på "bildspelet" som snurrar runt på vår myspace sida. De flesta är från spelningen tillsammans med H.E.A.T som var den 28 Mars på Runbybaren. Ni som ev har tagit kort med mobil telefoner, skicka mig gärna dem via e-mail. Två olika adresser finns jag att nå på:

[email protected]
[email protected]

Skrevs det fler bra hårdrockslåtar på 80/90 talet än år 2000 och fram tills dagens datum? Klassik fråga som vi metal snubbar (även tjejer kanske...?) ofta diskuterar i mellan. Svaret på det? Läs vidare. När en annan växte upp med hårdrocken i början av 80 talet så fanns t.ex. inte internet. På den tiden köpte man LP skivan, gav den oftast verkligen chansen att växa innan man skickade in den i samlingen. Provar jag ett nytt band idag och det inte är bra efter typ 10 sekunder så ges kalla handen direkt. Kanske är det så att man har blivit "bordskämd" att kunna "välja och vraka" på ett annat sätt? Lite lurigt det där. Sitter just nu och gör en ny blandskiva till jobbet och går igenom "skiv skatten" i datorn och det det VERKLIGEN slår mig hur mycket tidslösa ultra gryma låtar det faktiskt skrev på 80/90 talet. T.ex. sången NICE DREAMS med POWERMAD fick mig fan nästan börja gråta av hur jävla bra den är. Hur ofta får man sådana känslor av musik som skrivs idag? Tyvärr alldeles för sällan iallafall. Visst, det har gjorts massor av 10 poängs låtar även under 2000 talet men de är inte lika många som på under åren 80/90.
Så svaret på frågan: Var det bättre förr......................... Svar: JA.

Igår var det metal för hela slanten på Globen i Stockholm. Jag och brorsan hade haft biljetter sedan lång tid tillbaka och nu var kvällen här när helvetet änligen skulle braka lös. Det är inte ofta längre jag hänger på konserter, vet inte varför riktigt. Känner inte det där "suget" längre. Kanske har att göra med att man lirar musik själv nu för tiden. Kanske någon form av mättnad. Men en spelning på en arena som Globen känns lite extra intressant. Mycket folk, finns plats för en fet scen och framför allt, tre jävligt bra band som denna kväll. Testament, Megadeth & Judas Priest har jag följt över 20 år. Så här kommer mina tankar / recension om hur grabbarna skötte sig.

1. Testament.
Prick kl 18.55 stod grabbarna på scen. Öppnade med låten Over The Wall från första plattan The Legacy. Inte kanske den optimala öppnings spåret i mina öron men funkar ganska så bra ändå. Ljudet helt ok. I början kanske lite låg solo gitarr på Herr Skolnick men blev snabbt bättre. Sångaren Chuk Billy sjunger lika bra & coolt som om det fortfarande var år 1988! Snubben är förmodligen världs bäst på att lira luftgitarr på sitt sångstativ! Stenhårt! Låtmaterialet som vanligt blandat med gammalt & nytt. Till och med kanske låten Eye To Eye från nya skivan var den som gick hem bäst bland rockpubliken i Globen denna afton. Testament fick ca 40 minuter på sig att visa att de är klart ett av världen bästa Heavy / Trash Metal band. Hoppas ni kommer tillbaka snart igen och får sätta upp en egen 2 timmars show.

2. Megadeth
60 minuter till förfogade till Dave Mustaine & gänget. Andra gången jag ser Megadeth live. Bra pondus bland grabbarna som backar upp i dagens sättning. Chris Broderick lätt en världsgitarrist vad gäller solo liret. Ruskig jävel på att flyga fram över halsen. Tyvärr mindre bra trumljud. Virvel & baskagge på tok för låga. Hela pulsen i musiken upp i rök. Blev lite bättre i mitten av setet dock. Låtmaterialet då? Jo, precis som övriga kollegor denna kväll så är låt skatten efter 20 års lirande jävligt stor och bra, framför allt, oändligt stor att välja mellan. Men som "alltid", när spåret Peace Sells But Who´s buying drar igång så kokar det extra i blodet. En super bra låt. Trodde nog att grabbarna skulle ha den som avslutnings låt men icke sa nicke. Istället blev det en annan "best of" låt som fick sätta punkt för giget, nämligen Holy Wars från Rust In Peace skivan. För att lite kort sammafatta Megadeth denna afton: Klart bra, lite dåligt ljud, Dave Mustaine är kapten på skutan som alltid.

3. Judan Priest
Kvällens huvudakt. På scen exakt kl 21.30. Helt plötsligt var ljudet kanon och framför allt ett gäng gånger högre en det som Testament & Megadeth fick ta del av. Slumpen......? Tveksamt va. Faktiskt lite pinsamt av de som bestämmer över den delen. Samtliga band borde fan ha bästa tänkbara sound på scen. Men, vi lever i en rutten värld så vem är förvånad? Okej, först ett intro i ett par minuter som kanske inte var så där jätte jätte bra för att sedan öppna dagens sista framträdande med en låt från nya plattan. En helt okej grej, men, nja, jodå, vi kör på den. Sedan så rullade låtarna på. Nya som gamla. Ganska så coolt så lirades det prylar som Judas P säkert inte har kört alls för många gånger de senaste 15 åren. Extra pluspoäng för det. Scott Travis på trummor. Säger bara så. Ni som inte vet vem denna man är ska få lära det sig här och nu. Sådan jävla grym snubbe. Lirar som tåget. Spårar aldrig ur. Perfekt tempo hela tiden och sådan jävla attityd i spelet. Man tror ibland att han försöker döda trummorna! Tar i som en galning på varje jävla slag! Ultra hårt. Men, coolast av allt, tror ni han showár eller? Typ. Lätt mellan 20 - 30 gånger denna spelningen slängs ena trumpinnen upp en 3 - 4 meter rakt upp i luften för att sedan landa i handen och perfekt in i takten igen. Försök göra det den som kan! Två låtar tänkte jag ge lite extra plus för, nämligen Angel & Painkiller (även resten av setlistan var jävligt bra). Vi börjar med Angel. En otroligt vacker vacker sak från näst senaste skivan Angel Of Retribution. Här visar Rob Halford vilken otroligt bra sångare han är. Helt fantastikt bra. Känslan helt sagolik. Hela globen blev stelfrusen av hur bra och vackert denna sång framfördes. Ett ord: Världklass. Okej, nu ska vi prata om en av tidernas hårdaste låtar. Nämligen the one and only: PAINKILLER!!! Okej, det ska sägas att Halford inte orkar sjunga den som på skiva (tror den släpptes 1991). Men satan i gatan! Denna låt krossar allt & alla. Kanske kan Fast As A Shark med Accept tävla om alla tiders hårdaste metal dänga. Så vansinigt elak och bra att man tappar byxorna varje gång man hör den. Tiden går fort när man har roligt. En timme och 30 min senare så var det över. Judas Priest klart ett av världens bästa Heavy Metal band. Grabbarna må inte längre vara 20 år gamla men pundus, kunskap & låtar. Det räcker jävligt jävligt långt.

Jag & lillebror fick varsin tröja med hos hem (med Testament), det får man aldrig missa vid en rock konsert! :-)

För att slut citera Chuk Billy i Testament: "Remember, Heavy Metal Forever!"

Det finns en del saker jag tänker på när det gäller musik. Varför håller man på med det? För att bli känd? Tjena pengar? Eller vad? För mig är det så här = Kärlek & passion. Det är de som är driv kraften bakom allt. Och! Att kunna vara stolt över det man gör. Kunna hissa upp DENIED flaggan och säga "Här är vi, detta är våran grej!" och vi tar inga fångar! Spelar vår musik, har våran stil. Skiter fullständigt om någon gillar det eller inte. Sedan så finns det många andra som "går" den andra vägen. Man startar cover band, låter någon annan skriva musiken. Det har jag aldrig förstått och kommer aldrig att göra. Men framför allt, kommer aldrig att ge min respekt till sådana s.k band. De är inga band. Band är de som kör sin grej, skriver sina egna låtar. Finns inget värre än att höra folk som säger "Åhh, det är ett jätte bra band som spelar på Lördag, de lirar, ska vi säga Iron Maiden låtar, på Pub Anchor". Va då, va fan är bra med dem?! De har ju för fan "snott" någon annans konstverk och ev gjort sig kända på det! Håller fan nästan en pundar jävel högre en cover råttorna. Kan säga att det är jävligt många ORGINAL band som inte får chansen att visa upp sina grejor för en ny publik därför bl.a. krogägarna vill ha cover band därför att det drar folk / pengar. Hur fan ska vi då få fram ett nytt Iron Maiden, Judas Prist m.m. om ingen får chansen? Ska vi höra Maiden´s 666 The Number Of The Beast tills vi dör? Blir jävligt trött och sne bara jag tänker på det. Sparka ut tjuvarn (cover råttor) från rockscenerna, ge nya hungriga band möjlighet att få fram nya klassiska verk till världen. I  Denied har vi sagt så här: Vi lirar inga COVERS oavsett vad. Det är de jag kallar att kunna se sig själv i spegeln.